Från botten av mitt hjärta
Jag hatar verkligen att inte veta hur jag känner, kanske för att jag har ett otroligt kontrollbehov och just nu har jag fan ingen koll. Just nu, tror jag att jag är mest arg. Arg över hur jävla dåligt jag blev behandla av någon jag trodde brydde sig. Av någon man litade på och som man öppnade upp sig för. Arg över hur lite personen brydde sig om hur jag mådde, fullständigt struntade i hur jag skulle må och inte ens kunde förmå sig att svara när man ringde och smsade. Arg över allt egentligen. Arg över att en person, som visade sig vara ett as, fick ta min tid. Det känns inte som det var värt det. Att man försökte, men istället bara blev behandlad som skit. Visst, kanske inte till en början men sen. Skenet bedrar, som man brukar säga och det stämmer verkligen. Jag är arg, arg över att jag inte ens kunde få ett riktigt jävla avslut. Allt jag fick var ett sms, ett ynkligt jävla sms fullt med massa jävla skitsnack. Det var det jag fick, efter att i 2 dagar blivit ignorerad. Efter att i 2 veckor, gått runt och känt mig bortglömt och oviktigt. Mer, det var jag tydligen inte värd.
Arg är jag men samtidigt känns det som en slags saknad, samtidigt inte. Ska jag vara ärlig, saknar jag nog mer känslan att vara kär, att veta att någon är kär i mig och vill ha mig. Men om jag saknar honom? Nej, det tror jag inte. Kanske den han var, men samtidigt känns även det gamla han som en lögn och varför ska jag sakna en lögn? Varför ska jag sakna någon som större delen av tiden fick mig att må dåligt och som i slutändan, inte ens brydde sig om mig? Helt jävla onödigt. Visst, lite glad är jag väl över den glädje han gav mig men samtidigt, på ett sätt var det inte värt det. Känns hårt att säga, men så är det.
Jag vet att detta kommer släppa, att jag kommer att hitta den perfekta personen, som kommer få mig att känna mig som världens bästa tjej. Som kommer bry sig om mig och värna om mitt bästa. Som kommer bry sig om mina känslor.
Det var skönt att få ur sig detta, visst att det kanske kan ses som uthängning men jag behövde skriva av mig och jag tycker jag förtjänar att göra det jag behöver just nu.
