sweetseventeen

 

Klockan är just nu 01:18 och jag sitter just ni bara och funderar och jag tror jag ibland försöker alldeles för mycket. Och arg är jag också. Arg på allt dåligt som hänt och att det fortfarande ska behöva hindra mig och få mig att tro att samma sak ska hända igen. Det gör mig så jävla paranoid så jag håller på att bli galen och jag ibland vet jag inte ens vad jag ska göra åt det heller.

 

Fast varför låter man sig ens stoppas av det som varit? Varför tror man att saker som hänt i tex. tidigare förhållande ska fortsätta i nya? Jag orkar inte med att hjärnan ska hålla på såhär, önskar man kunde ta bort den ibland. Scumbag brain typ. Någon gång kommer man väl över det, antar jag.

 

Detta inlägg kommer inte många, om ens någon förstår, men jag kände att jag behövde skriva av mig.

 

Aja, sov gott människor